Jag pratade väldigt mycket med min mormor om gamla tider och bad henne att berätta saker för mig som hon mindes och hade upplevt. Jag tyckte att det var intressant att lyssna till, jag har ända sedan jag var liten varit tyckt
om att lyssna till berättelser från svunnen tid. Och ibland skrev jag ner det hon hade berättat för mig, så att jag inte skulle glömma hur det var.
På min anteckning så står det; "Pratat med Ingrid den
28 december 1995".
Det fanns en kvinna som hette Annie, hon var gift med en man som hette Kalle och de bodde i Kösebo, några kilometer från Grönskåra. Min mormor var vid denna tidpunkten omkring 16 år och bodde i Tämshult
med sina föräldrar och sin syster. Hon hade en dag varit i Flatehult tillsammans med sin syster och tittat på tåget, det fanns en tågstation med postutlämning där. När de gick hem mötte de denna kvinnan
som hette Annie, hon kom från sitt hem i Kösebo då och gick emot Kråksmåla kyrkby. Hon hade en stor rutig sjal med fransar om sig och en lång kjol. De växlade några ord när de möttes, men min mormor mindes
inte vad de pratade om. De möttes vid ett ställe som de förr kallade "sopstångebacken". Det var på kvällen någon gång omkring 6-7 tiden.
Efter ett par dagar berättar de för min mormor att Annie hade
hängt sig i ett träd i en grimma, ute i Kråksmåla utanför kyrkan. När min mormor och hennes syster mötte henne några kvällar innan, var hon ute på sin sista promenad, för att gå
ut till kyrkan och hänga sig där. Antagligen hade hon grimman som hon hängde sig ,i under sin stora sjal som hon hade på sig den kvällen. Det var en man som hette Janne som bodde på sin gård intill kyrkan som kom ut tidigt
på morgonen, och fick se henne hänga i trädet. Han blev rädd och tyckte att det liknade hans piga, så han sprang hem till sin ladugård och tittade, men då satt hon på sin mjölkpall och mjölkade korna.
Det var inte hon, utan det var Annie från Kösebo.....
Som det sades när de talade om detta var det på grund av "pengabrist" som hon valde att avsluta sitt liv. Antagligen var de väldigt fattiga, så att hon kunde inte
se någon utväg i sin fattigdom, och med mycket hunger och ångest inför sin situation. Hon hade innan hon gick hemifrån satt fram äggkorgen med ägg på köksbordet, sedan hade hon begett sig ut på sin
sista promenad. Och hon hade antagligen valt att gå ut till Kråksmåla och hänga sig utanför kyrkan för att spara på "likskjutsen", så att de slippa betala för den. Vad tänkte denna kvinna på när
hon gick dit ut för att avsluta sitt liv. Stannade hon upp någon gång och funderade på att vända om hem igen, har jag tänkt många gånger!
Ca ett år efter att hon hade hängt sig valde
även hennes man att avsluta sitt liv på samma sätt, och jag tror det var hemma på höskullen han hängde sig. Ett tag efter faderns bortgång försvann även sonen Erik och de befarade att även han hade tagit
sitt liv, men han kom lyckligtvis fram senare.
Denna händelse talade min mormor om flera gånger, så jag förstod att det var något som hade präntat sig fast i hennes minne och som hon tänkte på ibland. Idag
är det nog svårt att riktigt sätta sig in i Hur fattigt och hur svårt en del hade det förr. Men man får en inblick i deras "nöd" när man hör såna här berättelser. Jag
har själv aldrig kunnat glömma denna berättelse och har tänkt på den ibland. Jag undrar hur det sedan gick för sonen Erik som blev kvar, hur präglade det honom resten av sitt liv när han hade mist båda sina föräldrar
så tragiskt.................