Mina tankar, funderingar och vardag..........

Nu har denna helg lämnat oss för att vardagen har kommit till oss igen...

För mig står denna helg för mycket reflektion, minnen som kommer till mig, smyckning av gravar, ljuständning och kyrkobesök. Jag har gått i kyrkan i många år nu på Alla Helgon och skulle jag inte få göra det skulle det kännas väldigt tomt och "fattigt" på något sätt. Trots att vi svenskar kanske inte går mycket till kyrkan idag som förr, kan jag ändå konstatera att på Alla Helgon är det i alla fall många, som söker sig till kyrkan, där jag har mina gravar. Kanske är detta något som förenar oss alla tillsammans?  Några gånger i livet mister vi alla anhöriga, nära och kära och vi känner stor sorg över detta. Kanske det finns en gemenskap i att tillsammans få sitta ner i kyrkan under ljuständning och gudstjänst och minnas dem.

Något som väldigt många människor också gör och ganska ofta  - det är att tända ljus. Det är någonting i ett tänt ljus som vi ser som fint, trevligt, gemytligt och kanske "trösterikt", tror jag. Men just denna helgen är vi många som tänder  ljusen av en speciell anledning - detta som förenar oss. Vi tänder ljusen för dem vi saknar mycket och har funnits i vår närhet kanske under en mycket lång tid av våra liv.

Jag tycker det känns fint att rensa upp efter sommaren på graven och göra trevligt inför vinterns vila, med någon liten dekoratin. Få sätta dit gravlyktan och tända ljuset. Detta är "deras helg", våra anhörigas helg. Mycket minnen finns där som både framkallar både tårar och leende på läpparna. Sedan få "knyta ihop" allt med att avsluta att gå in i kyrkan på gudstjänst. I kyrkan kan jag uppleva det som ett "andrum" många gånger. I kyrkporten kan man "hänga av sig" vardagen, mobilen, bekymmer och krav. Stiga in i kyrkan och bara få "vara" för en stund. En liten stund av andrum..................och "paus" mitt i livet, precis som vi är med våra fel och brister. Såna stunder som jag tror att vi skulle behöva mycket mera av, när livet många gånger snurrar lite för fort och intensivt omkring oss.

Ett av de mest stilla och fridfulla tycker jag är att komma ut ur kyrka efter gudtjänsten när mörkret har fallit och se alla dessa ljus på gravarna. Det är så vackert och nästan lite magiskt. Det är en mycket speciell stund som man bara får uppleva en gång om året, Där och Då. Det vill jag Inte vara utan........................

Men avslutningsvis vill jag berätta om några tankar som jag hade under helgen. Jag såg några gravar där inga ljus och inga dekorationer fanns. Mina första tankar är -fanns det inga anhöriga till denna avlidne? Dog denna personen helt ensan utan anhöriga och vänner. Eller finns det några anhöriga kvar som gärna skulle vilja ha tänt ljus på graven, men av någon anledning inte hade möjlighet att komma dit och göra det? Eller är denna avliden glömd nu av den släkt som finns idag. Är det mycket annat som är viktigare att tänka på, än att försöka minnas någon av deras rötter? DETTA kommer jag Aldrig att få svar på, men jag vill istället tända ett ljus för alla dem gravar där mörkret rådde i Alla Helgon....................!

och hösten öppnar sina portar.....................Precis så känner jag det NU. Men jag känner ingen sorg över det för hösten är nämligen en av mina favoritårstider! Hösten och våren är de årstider jag tycker mest om.

Vår vackra svenska sommar ville jag inte vara utan, men den har stort innehåll tycker jag, så att det kan bli lite "för mycket" ibland. Det är en massa saker som man bör och ska göra på något sätt. Det kan lätt bli en stress i alla dessa saker. Men sedan kommer hösten, då tempot lugnar ner sig. Det blir en annan luft ute, lite kallare om kvällar och nätter. Man börjar städa och stänga en hel del till sin trädgård, man tar på sig en tjockare tröja, sina hemstickade sockor och man tänder mer ljus och tänker på denna årstid som har passerat, man "summerar" på något sätt.

Men sedan kan även hösten innebära en del annat arbete. Skördetid och allt vad det innebär. Man förhoppningsvis kommer hem med kantareller ibland, nypon plockar jag alltid och torkar inför vintern. Man tar upp grönsaker från sitt trädgårdsland och tar vara på. Ved som man beställer ska tas om hand. Men jag känner ändå att man kan ta detta i ett lugnare tempo, efter vad man känner att kroppen orkar med.

Sedan står dem där helt plötsligt och blommar för mig igen, mina favoritblommor som jag aldrig kan få nog av "Luktärtorna". Lika fantastiska varje gång, att få plocka in den första buketten och sätta på sitt bord är sån lycka.

Om jag ska mig på att sammanfatta min sommar har det väl haft lite olika innehåll. En hel del härliga mopedturer på nyupptäckta vägar med en massäck i ryggsäcken. Några marknader, trevliga möten med människor och skogspromenader. Sedan några dagar i skåne, det är härligt att se detta öppna landskap och vidderna, samtidigt som jag aldrig skulle klara av att var utan "min skog".

Jag tackar för denna sommaren och att man ännu fick uppleva en svensk sommar, man önskar mycket, men man har ju egentligen inte några garantier om morgondagen..

Före 1952 innföll midsommardagen den 24 juni, på Johannes Döparens dag. Numera varierar datumet, men varje år infaller midsommarafton på fredagen och midsommardagen på lördagen efter sommarsolståndet.

I Danmark, Norge och delar av Finland är en tradition i midsommarfirandet att man tänder midsommareldar, och så gjorde man även i sverige förr i tiden. Numera är det midsommarstången som är den stora samlingspunkten under högtiden. Den lövade och blomsterprydda midsommarstången, eller majstången som den också kallas. Den egentliga majstången är en kontinental företeelse som är känd sedan medeltiden. Man brukade då pryda stången med blommor och löv - "att maja" - för att fira sommarens ankomst. När denna sed (troligtvis under medeltiden) infördes till Sverige från Tyskland, kunde den av klimatiska skäl inte iscensättas 1 maj, utan fick vänta till midsommar.

Seden med midsommarstänger spreds från städerna till landsbygden, där stången ofta fick stå kvar året om. I byarna var det ofta byalaget eller ungdomarna som reste stången.

Enligt folktron är midsommarnatten fylld av "dolda krafter". Blommorna, källornas vatten, grenarna och daggen ansågs på gott och ont att ha ovanligt starka krafter just denna natt. Daggen som föll på kyrkogårdarna ansågs kunna bota ett stort antal sjukdomar. Midsommardaggen i degen gav extra gott bröd. Var man sjuk kunde ett sätt till bättring vara att naken rulla sig i midsommarnattens helande dagg.

 Salpeter uppkommer när biologiskt material bryts ner i jord, och en viktig källa för det är stalljord. På Gustav Vasas tid började armèn allt mer övergå till eldvapen. De laddades med krut, som till 75 % innehöll salpeter, som fanns i stor koncentration under ladugårdar.

"Salpetersjudare" var ett yrke, vars uppgift bestod i att samla in urindränkt jord för att kunna ta tillvara salpeter. Denna jord hittade man i böndernas ladugårdar. Bönderna ålades därför att ha trägolv, för att man lättare skulle komma åt salpetern. Den kokades sedan, och slutprodukten blev krut.

Efterfrågan var speciellt stor under stormaktstiden. Då reste speciella salpetersjudare runt och tvingade bönderna att bryta upp sina ladugårdsgolv och leverera den åtrådda råvaran. De var mycket impopulära och kallades föraktfullt för "pissegubbar".