Mina tankar, funderingar och vardag..........

Detta är en bild på C.A Karlssons Lanthandel i Grönskåra, även kallad "Lansa-Karlsson. Några år efter hans födelse blir hans mor gift med soldaten Lans, han tillhör soldatroten i Högsby-Århult. Därav kom väl hans smeknamn. Vid 18-års ålder ordnas det så att han blir inskriven som volontär, då han har alla förutsättningar för det militära yrket, lång, rak och ståtlig. Hans militära bana blir inte lång, eftersom att han efter skolan och rekryten får ledgångsreumatism och måste använda kryckor. Efter en tid så blir han så bra att han kan börja i privatskola. I skolan lär han sig att räkna bra och är duktig i svenska, skriver med en vacker handstil. Flera gånger börjar han att driva handel i Grönskåra, men han slutar lika hastigt. Sista gången han slutar med handel i Grönskåra är när en handelsresande från Oskarshamn lurar honom, genom att påstå att på grund av missväxt i Brasilien kommer kaffet att stiga oerhört i pris. Karlsson köper på sig 50 balar, men istället sjunker kaffepriset sedan. Då blir han rasande och begär sig i konkurs. Från den dagen börjar Karlsson realisera sina varor och slutar upp med handeln. Sin sista tid är han intagen Fagerhults ålderdomshem, dit han på egen begäran flyttar med sin egendom, som huvudsakligen består av linne och kläder. Han behöver inte anlita kommunens hjälp, för hans besparingar räcker till hans underhåll. Han lämnade även 50 kronor till en släkting som ska betala hans begravningkostnader efter hans död. Den 19 mars 1927 slutar en av Grönskåras original sina dagar 84 år gammal och alla Århultsborna följer honom till graven. Vad som sägs om honom efter hans död är att; "Han var en hedersman". (Denna fakta har jag tagit från Grönskåraboken) Jag minns huset när jag var liten, då var det i mycket dåligt skick, men vi gick in där och tittade ibland, det var spännande. Men det revs senare. Det låg snett mittemot "Frits i krökens affär", som vi sa när jag var liten.
Jag vill önska alla en riktig fin och glädjefylld Jul och Nyårshelg. Jag tänder ett ljus för att sprida julfrid. Men jag vill tända ett extra ljus för dem som är ensamma och de som är sjuka. Jag skänker dem extra mycket tankar. Denna helg önskar man att alla ska få uppleva gemenskap på något sätt...
För ett par år sedan hittade jag detta julkortet på en second hand butik och blev väldigt glad för det! Jag tar fram det varje jul och låter det stå med några andra julsaker. Jag blev så glad när jag hittade det och tycker att det är väldigt vackert på något sätt, med sin lilla guldkant. Det känns för mig som att det är någon harmoni i kortet med det vackra vita vinterlandskapet i den lilla byn, som skapar en sån fin julstämning. Det är oskrivet och det står inget årtal på det, därför vet jag inte Hur gammalt det är? Jag tror att det är det vackraste julkortet jag har sett någon gång och jag är väldigt rädd om det. Det som har sina rötter i "vår historia" ligger mig väldigt varmt om hjärtat. För ett tag sedan var jag på en "julauktion" - syföreningsauktion i ett församlingshem här i närheten där jag bor. Det var en nostalgikväll för mig och mycket trevligt. Jag har inte varit på en sån auktion på många år och det väckte mycket barndomsminnen till liv hos mig. När jag var liten gick jag alltid med min mormor här hemma i Grönskåra på såna julauktioner. Det var något som jag som barn såg fram emot att få gå på. Alla dessa fina handarbeten som kvinnor ute i sina stugor hade suttit och gjort och skänkt till auktionen, många timmars jobb. De auktionerades ut av någon auktionsropare som skojade och sålde med ett leende. Han skojade med damerna nere på bänkarna och det var glad stämning och mycket skratt. Sedan i pausen var det Alltid något som man längtade efter väldigt mycket. De serverades ostkaka med grädde och sylt. Det var nog höjdpunkten på kvällen tror jag - det var väldigt gott! Sedan hade de ett lotteri också där man sa att man "sålde åror", det var också spännande. Man var spänd på om man skulle vinna något. "Åror" var små avlånga utsågade bitar i masonit, (tror jag 😊), sen stod det ett nummer på varje åra. Man fick man köpa en eller flera åror, och jag tror att de kostade en krona styck då. Sedan drog de ett nummer och man kunde vinna på sin" åra" som man hade köpt. Årorna var bruna och siffrorna var skrivet med svart och de luktade på ett speciellt sätt och låg i en brun korg. Detta minns jag väldigt väl faktiskt! Utan "åror" och ostkaka hade det inte blivit någon julauktion, de två viktigaste inslagen på kvällen tyckte jag! Men det var mycket folk, varmt, man hörde porslinet ute från köket, det var julstämning och glädje. Man såg folk som man kanske inte hade sett på länge. Jag minns faktiskt med lite svagt minne, en av julauktionerna här i Grönskåra som var här i vårt missionshus. Minnet är ganska svagt, men jag har det dock kvar och jag är så väldigt glad för att jag kan minnas detta. DETTA var något som jag såg fram emot mycket som barn att få gå på 😊
Nu har det hänt som man inte trodde skulle hända oss här i vår lilla by - Grönskåra. Vi hade för två veckor sedan ett rån på vår affär här i byn. De var två tjejer på affären och arbetade den eftermiddagen. En av tjejerna som jobbade och bara bor några meter därifrån gick hem för att hämta en sak. DÅ slog rånarna till och gick in i affären, de kom in maskerade med rånarluva och knivar och tvingade till sig kassan med pengar. Efter de hade fått pengarna så sprang de ut och därifrån. De hade en bil parkerad nere vid vår badstrand. Tjejen som var i affären blev inte skadad på något sätt, men blev chockad. Jag är oerhört glad att de inte skadade henne på något sätt, men sånt sätter säkert sina spår hos den som har blivit utsatt för det en gång. De fick heller inte med sig mycket pengar, för det fanns inte så mycket i kassan just då. Poliserna var på plats ganska snabbt och tog en massa fingeravtryck och kunde spåra upp vägen som de hade sprungit därifrån med hjälp av hundar. Vi har precis fått nya ägare till vår lanthandel i byn, vilket är mycket glädjande, så att vår lilla affär inte lades ner istället. Det är Linnea som har övertagit den och ska driva den med hjälp av sina föräldrar. Det var hon som var i affären när rånet hände. Det var en mycket tråkig start för dem när de ska driva affären vidare. Men de visar inte att de är "nedslagna" för det, i söndags första advent så bjöd de på kaffe, lussekatt och pepparkaka i affären, vilket var mycket trevligt! Vad jag kunde se i papperskorgen med alla tomma muggar, så kunde jag få en känsla av att många hade fikat där under dagen. Det var en tråkig början för dem - men jag vill gärna framföra min tacksamhet till dem att de gör denna satsning att hjälper oss att få behålla vår affär här i byn. Den är viktig för oss som bor här! För varje sak som försvinner från vår by, så "dör" byn mer och mer. Speciellt för oss som bor här och inte har egen bil, blir den extra viktig. Den enda kommunikationen här att ta sig någonstans utan bil är att åka skolbussen på morgonen vid kl 7.30 och komma hemma igen vid kl 16.00 på eftermiddagen. Så man tvingas vara borta hela dagen för att åka iväg och göra ett ärende...................

Nu har årets julmarknad på Isabogården genomförts för i år. Jag har varit där i Isabo i ett par omgångar innan julmarknaden och hjälpt till. Första omgången var när jag hjälpte till att baka brödlimpor i den gamla bakugnen i det gamla huset på gården. Det Är mycket jobb med baket, men jag upplever det som väldigt speciella dagar i alla fall.I och med att det bakas i det gamla huset,  får man uppleva "baket" i sin rätta miljö på något sätt och man känner av "historiens vindslag" påtagligt. Man tänker mycket på hur det verkligen var att bo där permanent och baka sitt dagliga bröd i sin bakugn, inte som vi gör - baka för att hålla en hantverk vid liv och sälja på en julmarknad. Hur det verkligen var att bo i ett gammalt dragigt timmerhus med utedass och utan några bekvämligheter. Några av dem som bakar idag minns de sista som bodde där, så det är inte Så avlägset tillbaka i tiden. De brukar berätta och prata om det när vi är där och bakar. Vi bakar ut limporna i det stora rummet nere i huset och under tiden eldar vi i den öppna spisen också för att hålla värmen uppe. Timmerväggarna, de gamla slagborden och stolarna, pelargoner, degen på de bakborden och elden som värmer och sprakar härligt i den öppna spisen. Med allt detta känner jag mig  "hemma" på något sätt, som att komma hem till en miljö där man känner sig avslappnad och trygg. Vi sitter och pratar framför elden medans den jäser. Ibland sitter vi bara tysta och tittar på elden och bara njuter av tystnaden och lugnet.................Men visst är jag mycket väl medveten om att det inte var något enkelt och glamoröst liv man levde förr i dessa gamla stugor. Bland annat en sak i denna stugan ger oss vetskap om detta. Vid kanten av den öppna spisen så är det "nednött" i golvplankorna där den siste ägaren brukade sitta framför elden och värma sig, så visst förstår man att de fick fara mycket illa ibland, med kylan om vintrarana.

Den andra perioden som jag var där nere och hjälpte till var när de gjorde kroppkakaor till julmarknaden. De serverar kroppkakor där omkring klockan tolv varje julmarknad, om man vill köpa och sitta ner och äta. Det brukar vara mycket populärt och de brukar gå åt, de som lagas. I år var vi tyvärr inte så många som gjorde dem på grund av sjukdomar.

Sedan var själva julmarknadsdagen. Jag stod i år och hjälpte till med att sälja kaffe, pepparkakor och lussekatter. Även detta gick bra så det fanns bara något litet kvar när dagen var slut. Jag tyckte att utställarna hade bra saker och vi hade lite nya utställare med trevliga inslag. En äldre kvinna hade hittat till oss ända från Jämjö, hon hade stora fina handgjorda tomtar att sälja och mycket fint stickat och sytt. Två kvinnor som stod och bakade tunnbröd som man fick köpa efterhand som de gräddades, det luktade så gott. Vi hade våra utställare från Bäckebo som har varit hos oss flera jular nu med fina saker gjorde i ullskinn och handgjorda träsaker. Nisse var med oss och sålde av sin fina egna honung från sina egna bin. Han bor här i vår by och säljer både honung och ägg från sina egna höns. Det är ett privilegium att få ha en sån handlare i byn. Sedan tyckte jag att det var roligt att vi hade utställare på vår övervåning i år. Där fanns en kvinna som sålde fina sydda och stickade saker. Bara fantasin sätter sina gränser -  hon hade sytt kuddar med mönster av slipsar på. En kvinna som hade köpt av dem var mycket nöjd. Och en kvinna som sålde produkter frå Aloe Vera. Det är bra - kanske vi skulle tänka på att köpa mer produkter från naturen än vad vi gör idag............Sedan hade vi våra utställare ut i det gamla huset som jag älskar så mycket. Ute i köket så stod Sonja som hon alltid har gjort och sålde av brödkakorna som var bakade i Isabo. Hon gör det så hemtrevligt i köket, med gamla dukar, gardiner korgar och eldar i den gamla järnspisen. Hon brukar även ha kakor och bullar och ibland marmelader. I år även påsar med potatis som tog slut innan jag hann ut för att handla. Inne i rummet  där brödet bakas brukar det alltid stå två trogna försäljare som har varit och sålt på julmarknaden i Isabo i många år. En som säljer små fina julprydnader att pynta med och en kvinna som har mycket fin lappteknik, sydda till många olika användningsområde. I år hade de även besök av en annan försäljare som sålde julprydnader också, några var gjorde ifrån gamla modeller och även bra vetekuddar hade hon att sälja. 

Ute på planen hade vi också en trevlig försäljare i år, men tyvärr så var vädret "emot oss" denna dagen, så det var lite blött och kallt. De sålde väldigt god ål som jag köpte av och en kylskåpsmagnet som ordspråket löd så här på; " Jag är egentligen en ängel, men glorian är på polering och vingarna på tvätt..........bara så Du vet.

När folket börjar försvinna och vi som har arbetat där börjar tittar över vad som sålts och börjar summera ihop allt brukar man vara ganska trött men nöjd. Även de som hade suttit i lotteriet hade fått ut de mesta av vinsterna och var nöjda med dagen. Det andra lotteriet där  högsta vinsten var en hemvävd matta, som Eira hade vävt i Isabo var också slutsålt och vinnarn var mycket nöjd. Det är Roligt att se tycker jag när någon blir väldigt glad för en vinst.

Det känns bra att vi Ännu En gång tillsammans har kunnat genomföra en julmarknad på Isabogården. Jag är glad att få vara med om det trots att man är väldigt trött efterråt, för att de allra flesta som jobbar med detta är äldre människor, där åldern börjar ta ut sin rätt............jag känner på något vis en tacksamhet över att vi klarade det tillsammans ännu ett år 🌹

Senaste kommentarer

30.10 | 06:17

Tack för den historian 😊 Länsman hade ett rum i huset som var en cell. Med galler för fönstret och handbojor som satt fast i väggen.

19.10 | 13:40

Min farmors far ,torpare i Björkshult, slängde e. Gång fjärdingsmannen i backen på Fagerhults marknad. Han fick sedan gå till Tämshult och be om nåd.

22.01 | 15:45

Om du följer järnvägsgatan bort tills den svänger vänster över i Bergsliden så ligger gamla stationshuset en bit in på höger sida.

19.01 | 15:08

Men vilket hus är det idag ? Järnvägsgatan 12 eller 14 eller des huset på andra sidan gatan lindvägen 1 ? Spännande....