Att enstaka människor bryter upp från sina hembygd och söker sig nya hem i fjärran land är i och för sig inget ovanligt. Så har skett i alla tider, och orsakerna har varit skiftande och individuella.
Men helt
annorlunda blir bilden när stora befolkningsgrupper samtidigt beslutar sig för att lämna sina hem och emigrera till andra länder. 1800-talsemigrationen från Europa till Amerika är ett sådant massfenomen som inte upphört
att fascinera eftervärlden.
Var var det för mäktiga krafter som drev dessa miljoner människor att emigrera? Mer är en miljon människor lämnade Sverige, hela socknar avfolknades, var femte svensk bosatte sig på
andra sidan Atlanten. Den stora utvandringen under 1800-talet kan beskrivas på olika sätt - den kan ses som en historisk process med forskares ögon eller ur den enskilda människans synvinkel.
Mellan åren 1850 och
1930 utvandrade omkring 39 miljoner människor från Europa till Nordamerika i den största folkvandringen i männsklighetens historia. I samband med denna jättelika folkomflyttningen uppstår naturligtvis en rad frågor. Varifrån
kom utvandrarna? Varför lämnade de sina hem? Hur anpassade de sig i sitt nya hemland?
En faktor som var direkt avgörande för emigrationen som vi kan peka på var; de förbättrade kommunikationerna. Tekniska förutsättningar
för en folkvandring av detta format hade inte funnits före 1800-talets mitt, vare sig det var fråga om fartyg för atlantresor i stor skala eller möjligheter att sprida emigrationspropaganda. Ångbåten som förhållandvis
säkert kunde frakta kanske tusen emigranter mellan Europa och Amerika på ett par vackor var alltså en av förutsättningarna. Järnvägarna som förde emigranterna först till utskeppningshamnarna och sedan från
New York till den Amerikanska västern var en annan.
När det gäller orsakerna till den stora utvandringen brukar forskarna tala om "push-faktorer" eller "pull-faktorer". Med "push-faktorer" menas de förhållande i Europa
som kan antas ha påverkat den enskilda människans att utvandra. Folkökningen, eller snarare dess följder, var en "push-faktor". Förtryck av politisk, religiös, social eller ekonomisk art var andra orsaker av samma pådrivande
slag. Och vi kan öka listan med de bristande möjligheterna till en dräglig försörjning, med oviljan att göra militärtjänst och med en direkt misär orsakad av hungersnöd och samhällets bristande sociala
samvete.
Men kanske dessa faktorer ändå inte hade räckt för att sätta igång Emigrationsvågen om det inte hade funnits starka "pull-faktorer", intensiva lockelser från Amerika. Man kan räkna upp den goda
tillgången på jord, de rikliga arbetstillfällena, de höga lönerna, den politiska och religiösa friheten, frånvaron av av en social överklass av europeisk typ och möjlighet att med egen kraft skapa förmögenhet
och välstånd.
Och "pull-faktorena" blev förstärkta av medveten propaganda från dem som hade vinning av emigrationen och av omedveten reklam från dem som i brev hem beskrev sitt nya liv.
Utvandringen gick i vågor.
Ett hungerår i Europa ökade strömmen, rykten om guldfynd i Amerika likaså. En lagstiftningsåtgärd i en europeisk stat, exempelvis en utökning av värnplikten, kunde också fylla några extra emigrantfartyg,
och när underrättelsen om att nya landområden uppläts för nybyggare fattade många tvehågsna ett slutgiltigt beslut.
Den svenska emigrationen började på allvar komma igång på 1840-talet. Under
1850-talet lämnade drygt 15 000 svenskar sina hem och sedan ökade strömmen för att kulminera under missväxtåren i slutet av 1860-talet, 1868-70 emigrerade 80 000 svenskar.
(Från boken Emigranter)
Jag har en släkting som emigrerade till Amerika, och som jag har funnit ättlingar till idag. De har även varit här i Sverige och hälsat på och fått se en del av sina "rötter".
Det är mycket spännande att kunna "knyta ihop banden" igen, med flera generationer emellan. Jag tror att det är väldigt många svenskar som finner släktingar i Amerika om de börjar släktforska, eftersom
det var såna mängder som emigrerade ut till det "förlovade landet" som vi kan läsa om.