Byn där jag har växt upp, och som jag sedan har återvänt hem till igen. 

Jag har min uppväxt i Grönskåra men mina rötter i Tämshult som ni kan läsa om här, under sidan Tämshult.

Namnet "Grönskåra" har genomgått en ganska stor utveckling genom åren.
Här är de olika namnen genom åren............
1451        Granneskolä
1498        Graennesskwlle (Gränneskulle)
1540        Greneskåra
1545        Gröneskaale
1585        Gröneshålen
1620        Gröneskolla
1622        Grönijskåla
1765        Grönsgårda
1768        Grönskåla
1798        Grönskålla
1800        Gränsgåra
1840        Grönskåla by


DE FYRA SOCKNARNA

De fyra kyrksocknarna Högsby, Älghult, Kråksmåla och Fagerhult gränsar mot varandra invid Grönskåra. I nordost mot Högsby Århult går Grönskåragränsen mitt i Badebodaån.
År 1953 överförs från Kråksmåla socken den nordligaste husförhörroten som omfattar byarna Grönskåra, Isabo, Kösebo och Strömsrum till Fagerhults socken.
                (Från Grönskåraboken)


NÄR GRÖNSKÅRA FÅR TELEFON

Jag hittade en anteckning idag som jag hade gjort om när telefonen kom hit till Grönskåra. Det var året 1914, närmare bestämt den 20 mars 1914.
 I Kalmartidningen skrev dom den 20 mars 1914 enligt följande;

"Grönskåra får telefon"
Grönskåra samhälle har hittills varit i afsaknad af telefon. Men denna brist kommer inom den närmaste tiden att afhjälpas i det 18 personer i Grönskåra nu tecknat sig för telefon med anslutning till zlghults(?) växelstation.

De gamla postfacken står nere i Hembygdsgården idag, dit man förr fick gå för att hämta sin post. Förr i tiden så fanns postfacken i stationshuset här i byn. Man hade ett litet fack med ett nummer på och där stoppades posten in. Jag vet att det tvåsiffriga numret som vi hade på Vårt postfack då, fick sedan bli slutsiffrorna i vårt telefonnummer, som går hit till huset där jag bor idag.


MARKNAD I GRÖNSKÅRA

På andra sidan vägen där jag bor, var det en plan som de brukade ha marknad på
förr i tiden.
Så här skriver dom i en tidning 1856 om en marknad här i Grönskåra.

"Dylika olovliga marknader lära hållas på bestämda tider i närheten av Virserum under namnet Kråkstorp och vid Fröskelås i Kråksmåla socken. För några år sedan hölls efter budkavlars kringsändande en dylika marknad i Grönskåra, där en mängd människor sammanstötte från Elghults, Åsheda, Fagerhults, Högsby och Kråksmåla socknar, emellan vilka olika sockenboar uppstod ett litet formligt krig, som slutade därmed att en dräng från Mjösebo i Högsby socken fick släppa till livet, och med detsamma fick också "marknaden" dödsstöten.

Det blev en mycket "dramatisk" markandsdag här i byn!


POSTEN KOM TILL BYN

1874-01-01 inrättas en poststation i Grönskåra som en följd av att kronobrevbäringen i Småland övertas av postverket. Sergeanten Johan Frans Oskar Ljungkvist   f. 1825 som kommer från Vimmerby i början av 1860-talet, blir föreståndare och får 150 kronor i årsarvode.
Ljungkvist är emellertid i aktiv militärtjänst och måste en gång om året ta ledigt från sitt postarbete, för att kunna fullgöra vapenövningar. Då vikarierar hans hustru Ida Sofia. Befattningen som föreståndare har tillsatts i konkurrens med andra intressenter. Garverifabrikören F.A Grönqvist är en av dem, som inte kan glömma att han har blivit förbigången. Den 20 April 1875 skriver han till poststyrelsen och åberopar Ljungqvists ledigheter, samt föreslår att han själv blir föreståndare mot ett till 100 kronor sänkt arvode. Ett intyg från handlaren D. Isaksson, tändsticksfabrikör E.M Erikson och lantbrukaren Nils Höglind styrker hans påstående om bygdens önskan att han skall bli poststationsföreståndare.
Sergeanten Ljungqvist anser sig kränkt, inte minst av det sistnämda intyget och går i svaromål i ett välskrivet brev den 5 maj 1875. Han skriver bl. a. följande; "Kronobetjäningen i orten, vilkens korrespondens poststationen har att ombestyra och för vilken den huvudsakligaste lärer tillkommit, har enligt Kronolänsman C.W. Wickboms bifogade intyg ingen anmärkning att framställa emot det sätt varpå befattningen hittills utövats.
Postmästaren J.A Schönbeck berättar i sitt svar till poststyrelsen att Ljungqvists hustru lärt sig postgöromål vid postkontoret i Kalmar och att tjänsten i Grönskåra skötts oklanderligt. Vid ärendets föredragning i poststyrelsen finner man att någon förändring i poststations-föreståndarebefattningens upprätthållande icke påfodrats. Ljungqvist sitter kvar i orubbat bo till sin död den 17 januari 1905. Hans änka övertar poststationen med oförändrat arvode, 150 kronor om året och får ett obetydligt tilläggsanslag för expedition av nattposter.

Sture Eriksson från Grönskåra berättar:
Det är så ovanligt att få brev, så att om det kommer ett brev så får det ligga kvar på poststationen i flera dagar, tills postföreståndaren Ljungqvist med nattrocken och långpipan kommer spatserande  med brevet. Jag minns en gång, Ljungqvist hade varit hos far med ett brev, men efter en stund kommer han tillbaka med poststämpeln i handen och ber att få se brevet. Han hade glömt att stämpla frimärket! Ljungqvist som hade varit militär är i sig själv en god man, men fodrar sträng disciplin.
Då jag kommer in på posten, hinner jag inte stänga dörren, förrän gubben ryter:
- Vad vill du?
- Jag skulle fråga om det finns något brev till mig? Finns det då något brev, ryter gubben!
- Här har du en lapp.
- Finns det ingen post, är hans svar.
- Vem tror du skriver till en sådan där som du?

Jag blev senare vald till kommunalnämdens ordf. i Kråksmåla socken och får då ofta brev. Gamle postmästaren och jag blir goda vänner, till och med så goda vänner, att han bjuder på en besk och en sockerpinne ibland när jag hämtar posten, berättar Sture.
                             (Från Grönskåraboken)


LÄKARMOTTAGNING I GRÖNSKÅRA

Innan det kommer någon läkare till Grönskåra så är gästgivaren Nils Magnus Regnell folkets läkare, men sedan kommer Dr. Fliser hit 1898. Han hyr då Per Olof Isrealssons nybyggda hus för 200 kr per år, men han har sin läkarmottagning i sex år hos Sture Eriksson. Några år senare så köper Dr. Fliser gården Grönskåra AB av Nils Magnus Regnell. Dit flyttar Dr. Fliser sin läkarmottagning och sköter även gästgiveriet.
               (Från Grönskåraboken)
Senare byggs ett annat hus längre upp på samma väg som blir läkarbostad. När jag var liten bodde Dr Eskång där. Jag minns "Doktorinnan", som vi sa då, när hon kom och tankade bensin i en stor brun bil utanför vårt hus ibland. Precis intill den "gamla" läkarmottagningen och gästgiveriet så fanns det även ett apotek i det huset. Det minns inte jag, men det var apotek där när min storebror var liten.
Den vägen som Dr. Fliser hade sin läkarmottagning på med (med gästgiveri intill) är samma väg, fast längre upp som Läkarbostaden byggdes senare där Dr Eskång hade sin mottagning, den döptes senare till Dr. Flisers väg och heter så än idag.


NÄR KUNGEN KOM TILL BYN

Kung Karl XV reser genom byn 1867. En sådan uppståndelse har det aldrig förr varit i bygden, och det är inte att undra på när kungen skall resa fram här i Obygden. En händelse som aldrig förr inträffat. Många veckor i förväg går länsmannen med bönderna på vägarna. De bryter upp sten, jämnar och grusar, hugger ner träd som hänger över vägen, sopar och räfsar, instruerar folket hur de skall hälsa och har ett fasligt bestyr.
Vid vägvisaren i hörnan på stenmuren ställs de manhaftigaste pojkarna upp och de övas att "hurra" på givet tecken. I början av Dr. Flisers väg och 100 meter framåt på höger sida (från det f.d apoteket till Herman Josefssons hus) är det en bred stenmur, där ställs upp bockar med bräder på, för där skall bygdens förnämsta fruar sitta på dem.
Allt är nu klappat och klart till mottagningen, stunden är inne! Kung Karl XV kommer från Fagerhult, passerar förbi Rottne Århult, där Prosten Lind med sina läsbarn står på Bokberget och sjunger för kungen. Färden går sedan vidare till Grönskåra, nedanför Färgarebacken="Postbacken" vid färgeriet stannar första vagnen. En gråklädd herre stiger ur vagnen och skjuter på uppför backen. Nästa vagn kommer och i den sitter flera herrar med plymåer i hattarna, det är naturligtvis kungen.
Framkommen till vägskälet höjer Isak Svensson, Johannes, som skall vara befälhavare för "hurrabasarna" , sin röst och skriker;
- Hurra för Kung Karl den åttonde, och de andra tiger i häpenhet.
Johannes får efteråt en skrapa av länsman för att han hurrade för Karl den åttonde istället för Karl den femtonde.
Vid gästgivaregården byter man hästar och den gråkläddemannen går omkring bland gubbarna och pratar. NU kommer man underfund med att Det är Kungen!
Ryktet sprids till fruarna vid stenmuren att Kungen åkte i den Första vagnen. När den första vagnen med Kungen kommer åkandes på sin resa mot Kråksmåla , skall fruarna ställa sig upp och niga för Kungen. Men de blir nervösa , sparkar till sätena och alla fruarna dråsar baklänges med kjolarna över huvudet och bena i vädret, och där ligger de och sparkar och försöker ta sig upp medans Kungen och hans svit passerar. Kungen skrattar och svänger med sin hatt!
Det övriga sällskapet hurrar och har det synbart mycket nöjsamt. Endast fruarna är snopna en lång tid. Färden går vidare till gästgivaregården i Kråksmåla.  
                           (Från Grönskåraboken)


BANK I GRÖNSKÅRA

Från Början av 1900-talet har Skandinaviska banken haft bankkontor i Grönskåra.
I Grönskåra startade Skandinaviska banken på initiativ av Sture Eriksson. I början höll man till på hotellet, men efter en tid uppfördes ett bankhus centralt i Grönskåra samhälle. Bankhuset hade banklokal där nere och lägenhet på andra våning. Bankhuset brann ner år 1952, men ett nytt bankhus uppfördes på samma plats. I det "nya" bankhuset fanns det kommunbibliotek, tandläkarmottagning och bank och på övervåningen var det lägenheter, när jag var liten. Av dem som har arbetat inom banken förutom Sture Eriksson och John Josefsson kan nämnas Erikssons dotter Britta Eriksson och Irma Lindholm.
Idag är hela huset flyktingförläggning.