Tämshult, där mina rötter finns, sid 1

Idag var jag på biblioteket och hittade en bok som hette "Det medeltida Sverige - Småland", Handbörd  Stranda

Där var Tämshult omnämt på flera ställen som jag tyckte var intressant.

1540 - 41 uppges i Gustav I:s jordeböcker över hans arv och eget-gods, att Branthults, Bötterums och Grönskogs rättardöme (i Fliseryds, Högsby och Kråksmåla snr) har del i ekskog på V och att V räntar ollonfläsk de år det växer ollon. 1540 är räntan av V 10 fläsksidor i skavellega (betesavgift) för ollonsvin. Samma år uppges följande arv och eget-gårdar i Kråksmåla sn ha ollonskogpå V: Flatehult, Kråksmåla, Kösebo, Mjöshult, Tämshult, och Uvahult.

Under Kolsrum står det;

1451 säljer Greger Bengtsson (Folkungaättens oäkta gren) till Erik Eriksson (Gyllenstierna) en tredjedel i två gårdar i K, och jord i Bjärshult, denna sn, i Bölemåla, Grönskåra, Hinshult, Kösebo, Mjöshult och Tämshult. Kråksmåla sn

Kråksmåla rättardöme omfattade 1526 Gustav I:s jord i Barkebo, Branthult, Bölemåla, Flatehult, Holmaryd, Kråksmåla, Kåraryd, Kösebo, Lindshult, Mjöshult, Torshult, Tämshult och Uvahult. Rättardömet kallas 1530 Tämshults Rättardöme och 1538 - 52 Branthults Rättardöme.

Under Branthult står det;

Branthults rättardöme omfattar 1538 - 52 arv och eget-jorden i Barkebo, Branthult, Bölemåla, Flatehult, Holmaryd, Kråksmåla, Kåraryd, Kösebo, Lindshult, Mjöshult, Torshult, Torshultamåla, Tämshult, och Uvahult. Jorden betecknas i början av den aktuella perioden som "Grönskogs ägor" och tillhörde tidigare Sten Sture d ä.

Från Kalmartidningen 1867-08-07

Mordförsök Enligt rapport från t.f Kronolänsman Rystedt har natten emellan onsdag och torsdag, föll ett skarpt skott som blifwit lossadt mot fönsterrutan i det rum i Tämshult, der hr R och Kronolänsman Väggblom hafwa sina sofplatser. Spår efter hagel synes på flera ställen wid hr R:s säng; han var dock wid tillfället icke hemma, hwilket antagligen förebyggde olyckliga följder, enär en del af skottet otwifwelattigt skolat träffa honom om han legat i sängen. Oaktadt efterspaningar genast af hr. Väggbloms verkställdes, hafwa icke gerningsmännen hwilka antagas varit två, kunnat anträffas.

Skjuta mot länsmann i hans hem var inte nådigt, att de vågade det? Jag undrar om de någonsin hittade gärningsmännen?

Flatehult ligger bara någon kilometer från Tämshult, där fanns en järnvägsstation förr, med postutlämning också, tror jag.

Närmaste postanstalt var tidigare i Kalmar, men år 1835 anordnas ordinarie postgång mellan Kalmar och Vetlanda. Den går genom Grönskåra. Sockenbornas knapphändiga post avlämnas till länsman (bodde i Tämshult) eller prästen, som sedan ombesörjer utlämningen. I allmännhet försiggår detta på söndagar vid kyrkan.

Carl Johan Pettersson i Grönskåra berättar om sin barndomstid;

I regel är det postgång två gånger i veckan. Det är fyra bönder från Tämshult som bär posten var sin vecka åt länsman Högstedt. I ersättning får de var och en fem kronor om året från postverket. Deras skyldighet är att bära posten från länskontoret i Tämshult till Fagranäs och från Fagranäs till Kråksmåla. Det är post, kungörelser ock dylikt som skall till Kråksmåla kyrka. Då posten skall tilllkronofogdens kontor är det böndernas skyldighet att bära posten till Strömsrum, därifrån bärs den till Öjemåla, sedan till Massamåla och vidare till Högsby.     

             (Från Grönskåraboken)                                            

När jag har gått igenom och tittat på födda, döda och gifta i Tämshult tillbaka i tiden, så har jag hittat en hel del olika titlar och benämningar på folk. Det är intressant att se vad de kallade människor förr, och det berättar också för oss vad det är för människor som har levat och verkat i  byn tillbaka i tiden.

Inhysesman                                        Mamsell                                       Giftedräng

Arbetare                                           Skomakare                                    Trolovad

Bondson                                            Nämdeman                                    Afl.Hemäg.

Arrendator                                         Fru                                              Qwinfolket

Hälftenbrukare                                   Gossebarn                                     Flickebarn

Son                                                   Dotter                                          Inh. Man Gift

Inh. Man Fattighjon Gift                       Enka fattighjon                               Inhysesman Gift

Inhyses Fattighjon Icke Gift                   Drengen                                       Inh. Enka

Hustru Gift                                          Inhysesman Enkling                        Drängen Ogift

Undantagsmannen                                Skräddare Gift                               Gamle Smeden

Inh. Dräng Ogift                                   Inhyses Gift                                   Son Oägta

Inhysesmannen                                    Inhyseshjon Ogift                           Afhys Enkan

Undantagsmannen Enkling                     Arbetskarl                                     Dräng

G. Åldermannen                                   Bruksegare                                   Brukare

Bondson                                             Bonddotter                                   Stenarbetare

Dräng. Hem Eg                                     Arbetare                                       Tilträd. Torparen

Hem. Äg.                                             Enka                                             Statdräng

Skräddare                                            Torpardotter                                Inhyses Enkoman

Inhyses Piga                                         Nämdemansdotter                          Torpare

Länsman                                              Kronolänsman                                Hustru

"G. Åldermannen" var 75 år gammal när han dog.

Jag tycker att de skrev och talade så vackert förr. Jag blir så fascinerad av det gamla svenska språket ibland, de beskrev och formulerade sig så vackert.

Här är en gammal dödsannons över en flicka som dog i Tämshult.

Innerligt älskade Dotter ANNA MARIA VICTORIA född den 26 maj 1870, afled stilla i Tämshult den 20 januari 1875, djupt sörjd och saknad af Föräldrar och syskon. Sv. Ps - B.345:1.5  Maria Wickbom, Carl Wickbom, född Janssson. Att Gud natten till den 19 denne hädankallat.

Visst är det vackert skrivet!

Jag vet att min mamma berättade om ett mycket vackert uttryck som hennes mormor brukade använda sig av när hon blev gammal, och kände nog att kroppen inte skulle orka att vara med så länge till. Då brukade hon säga "Det börjar skrida mot aftonen"

Det tyckte jag också var en vacker beskrivning...................

Tämshult är den by där jag har många generationer på min mors sida tillbaka i tiden som har levt och verkat. Min mamma är född och uppväxt där, så det är bara jag som inte har min egen uppväxt därute. Men genom alla berättelser som har berättats för mig, alla kort och genom egna upplevelser att vara med där ute när jag var liten, så har denna plats ett mycket speciellt rum i mitt hjärta.

- Du kan väl berätta om Tämshult!............. sa jag ofta till min mormor Ingrid. Då tittade hon på mig ibland och drog en liten suck och sa;

-Men det har jag ju gjort så många gånger!

- Men du kanske glömde att berätta något förra gången, snälla gör det igen, bad jag henne!

Jag var så intresserad av att höra om det Redan när jag var liten. När hon berättade om sin uppväxt, hur det var då. Hur de levde och hade det förr. Jag har alltid varit så intresserad av det , om äldre tider, seder och bruk. Min mamma pratade gärna om Tämshult och berättade för mig om sin barndom därute. Det fanns en flicka till i byn som hette Gerd Karlsson och som var hennes enda lekkamrat därute. Jag kunde lyssna på dessa berättelser om och om igen. Jag har även träffat Gerd en gång, och det var så himla roligt och intressant att få träffa en person som man aldrig har sett men har hört talas om så mycket. Hon hade också roliga och intressanta saker att berätta för mig, och jag skulle gärna träffa henne igen.

När jag var liten var jag även med ute i Tämshult många gånger, min mormor hade en morbror som hette Martin Svensson som levde där ute och hos honom fanns även pigan Maja som kom från Kristdala. Jag tyckte alltid det var så roligt att åka dit ut.

Men allt har sålts av genom åren, så tyvärr har min släkt inget kvar där ute idag.

Men jag har en stor del av mitt hjärta där ute och jag är ofta därute och går och tittar. När jag går på dessa vägar eller i skogen brukar jag tänka på när mina förfäder gick därute, vad de gick och funderade på, vad de skrattde åt, vad de väntade på och såg framemot och vad som gjorde dem sorgsna i hjärtat.

När de stod och vinkade av sin son som skulle emigrera till amerika, förstod de då i sina hjärtan att de aldrig skulle få återse honom igen, tänk vilken sorg!

När barn har dött ifrån dem både efter någon månad och upp i tonåren.

Det är även svårt att föstå att i denna lilla by har det funnits en länsmansbostad med en länsman, som bodde där förr i tiden. Min mormors far William Johansson körde fångar med häst och vagn till fängelset i Kalmar många gånger.

Jag skulle vilja forska mer om Tämshult som by, och få kontakt med personer som har haft anknytning till Tämshult på något sätt, det skulle vara så intressant. Jag skulle vilja få en mer "helhetsbild" av byn i äldre tider.

En gammal rolig gubbe bor i Tämshult och kallas i dagligt tal "Johan Abraham".

Sture Eriksson träffar honom en gång  då han står och klyver törestubbar som ska användas till en tjärdal.

- Det är mycket stubbar det här, säger Sture

- Ja, det är meningen att det ska bli pengar av dem, när jag får bränna ur tjäran tycker gubben. Si, jag ska hava hälften med, när vi sålt na. Men jag ska säga honom att jag har petat i ett par år med att bryta stubbar, men pengar ska det bli sen.

Fram på hösten så träffar Sture honom igen och frågar;

-Hur mycket pengar fick ni för tjäran?

- Jag ska säga honom, det räckte inte te gälden Frans har ens, och då kunde inte jag få något heller svara han och skrattar.

Johan Abraham var min släkting och Frans var hans son. Det var Frans som senare emigrerade till Amerika.

Detta är lite svårt att förstå och ta in idag....................

Min mormor berättade för mig, att hennes far William Johansson som bodde i Tämshult med sin familj hjälpte ibland Länsman i Tämshult. 

Det fanns ett Länsmansboställe i Tämshult där Länsman bodde. I det huset fanns även någon liten cell där de låste in fångarna under en kort tid när de hade gjort något olagligt. Det rätta fängelset fanns i staden Kalmar.

William hjälpte till med att transportera, köra fångar med häst och vagn in till fängelset i Kalmar. Jag undrar hur lång tid det tog att köra fångarna dit in med häst och vagn? Var han rädd när han körde? Brukade han prata med fångarna? Jag har funderat mycket på detta.

Det är också svårta att tänka sig att det har legat en "Polis-station", Länsmansboställe i lilla Tämshult också.

När man hör såna saker berättas för en så ser man hur mycket som har förändrats. Det är väldigt intressant att jämföra skillnaderna.................