Mina tankar, funderingar och vardag..........

Klappgröt var en vanlig efterrätt i bondesamhällets dagar. Namnet kom nog från klapp, klapp-ljudet när man med stor ansträngning vispade gröten kall för hand. I Finland görs gröten på lingon, medan man här i sverige använder sig av saft, sylt eller röda bär. Andra namn som jag har hört att den kallas för är "vispgröt" eller "trollgröt". Det är en dessert som vi har både här i sverige och i finland, vad jag kan förstå. Idag görs den nog inte så mycket, men det är synd för den är väldigt god. Jag blev bjuden på det hos en äldre kvinna för några år sedan och det var mycket gott! Hon är väldigt intresserad av mat och har jobbat en del med det. Hon berättade för mig att när hon var ung och gick någon hushålls-skola fick hon lära sig att laga detta. Då hade hon aldrig hört talas om det innan. Och hon sa att hon var så Stolt när hon kunde åka hem och laga detta till sin mor, för det var en ny god dessert som aldrig hade lagats i deras hem innan och det blev mycket uppskattat. Ingredienserna är vatten, mannagryn och saft eller sylt. Man vispar den kraftigt så att den blir riktigt luftig och fluffig. Sedan äter man den med mjölk. Bilden jag visar här är tagna från Wikipedia.
Igår gav jag min mor det finaste som jag kan ge henne idag. Jag satte en vacker, underbart doftande liljekonvaljebukett på hennes grav. Detta är mina favoritblommor och jag vet att hon också tyckte mycket om dem. Jag kan inte åka hem till henne idag och ge henne något fint, för hon vilar ute på vår kyrkogård nu, inte långt ifrån vår trevliga kyrka. Saknaden är väldigt stor Idag - det uppmärksammas mycket om mors dag nu, allt vad vi kan köpa och ge bort. Jag behövde inte köpa något, jag hade det vackraste att ge, ute i vår natur, inte långt ifrån mitt hus. Jag kunde åka till henne och ge denna bukett, men jag kunde aldrig få se hennes glädje i ögonen och leendet när hon tog emot den, tyvärr! Namnsdagskorten, födelsedagspresenten, kassen med matvaror som jag fick och skämten som bara Vi hade och kunde skratta åt. De bevarar jag i ett rum närmast mitt hjärta. Vi stred tillsammans i en lång och jobbig kamp, men förlorade tyvärr emot cancern. Det blev så tyst och tomt när hon gick bort och jag blev ensam kvar!
När jag var och plockade mina favoritblommor Liljenkonvaljer inte långt ifrån en gammal släktgård till oss, såg jag något sticka upp bland alla bladen. Jag tog upp det och såg att det låg en till likadan vid sidan om. Jag tittade länge på det och undrade vad det var för något, men fann inget svar på det! Jag blev nyfiken på det och tog det med mig hem. Antagligen är det nog vår släkting som kanske har smitt det i sin lilla smedja som han en gång hade på sin gård. Ute i ända blir det platt och smalnar av. Så intressant om någon kunde se vad det har varit för något och berätta för mig. Jag tycker att det är så intressant med gamla saker....................

När det låg en sån hög för första gången hemma på min tomt, så stod jag och tittade på det med skräckblandad förtjusning.

Mitt stora intresse som har följt mig genom livet är att syssla med olika textila hantverk, och jag vet att det är en livskamrat, det intresset kommer att vara med mig livet ut. Men för ca 15 år sedan så började jag bli intresserad av att  bygga saker av trä. Det som mitt intresse gick allra mest till var små hus och hur man bygger upp dem. Jag tittade på såna program, tittade i tidningar, prenumerade på byggtidning, lånade hem böcker från biblioteket. Min dröm blev att en dag bygga sig ett eget litet hus, en friggebod. Längtan är jättestor! Men det är ju en kostnadsfråga, samtidigt som jag förstår att när man aldrig har snickrat något till att bygga en friggebod är steget också ganska långt. Men längtan bara växer och växer. Jag tänkte några vårar, men DENNA sommaren ska det bli av i alla fall mitt bygge! Men sen har inte pengarna funnits och annat har kommit ivägen. Men en sommarkväll för två år sedan satt jag och tittade i en av mina byggtidningar och tittade på ritningen till en liten redskapsbod. Och DÅ kände jag bara att NU eller ALDRIG ska jag börja bygga något i alla fall. NU ska det ske,  mitt steg in i "byggbranschen". Jag satte mig ner och gjorde en skiss på hur jag skulle bygga, det blev inte som i tidningen, men vad gjorde det - jag skulle ju i alla fall få bygga. Dimensioner på virke  var inte det viktigaste, jag valde ut allt det billigaste virket från byggmax broschyr. Nästa dag stod jag på byggmax med min skrynkliga lilla ritning som var blöt av regn också, det regnade med. Jag kan erkänna att jag kände mig ganska "vilse i pannkakan" bland allt virke och olika dimensioner på virke, men ändå fast besluten att köpa brädor med mig hem till min redskapsbod. Trevande plockades det ut det jag skulle ha och kapades för att kunna tas hem i bilen. Jag tyckte att alla tittade på mig konstigt och tänkte, den där tjejen har väl ändå hamnat lite fel, vet hon ens vad en hammare är?

Väl hemma när min hög med plankor ligger i min trädgård och jag står och tittar på den tänker jag, Men herre gud vad har jag gjort egentligen. Jag kanske inte lyckas få ihop något över huvudtaget, och jag har ändå lagt ut så pass mycket pengar på brädor. Jag kände mig nästan som en brottsling, någon som hade gjort "världens dummaste affär". Pengar som jag väl hade behövt till något bättre hade jag lagt ut på en hög med virke. Men en "reservplan" smides under tiden jag stod där som "plåster på såret" Jag bestämde mig för att lyckades jag inte få ihop någonting skulle jag sälja virket på blocket, så att jag fick tillbaka lite pengar för det i alla fall. Och då skulle jag säga till dem som köpte det att jag hade haft en snickare här som hade fixat lite i huset och detta virket hade blivit över..................DÅ kändes situationen lite bättre.

Jag gick några dagar och tittade på brädorna, min skiss och funderade, sen en dag åkte sågen fram. Jag började mäta, såga  och spika, allt väldigt svävande egentligen, men plötsligt hade jag en vägg gjord..................Och efter mycket felsågning, mätande, funderingar, frustration och glädjefick jag ihop allt på något vänster. Och jag har haft mycket nytta av den att ha alla mina trädgårdsredskap i. Det har sparat mig mycket spring i trappan ner i källaren. Sedan har jag renoverat min lekstuga som var fallfärdig, bytt fönster, brädklätt den och byggt en jätte-liten farstu på den.

Allt är långt ifrån perfekt och många fel blir det, men jag lär mig också saker hela tiden, framför allt på det som man gör fel. Och ibland när det är riktig motvind, så bestämmer jag mig för att Nu är det bra. Jag ska väva och sy istället som jag behärskar. Men nästa morgon ligger jag och funderar på Hur jag skulle gjort istället och Hur jag ska göra för att ändra det till det bättre. Jag kan inte sluta här och nu med mitt nya stora intresse. Planeringen av ett bygge är ju också ett mycket stort nöje...

Det jag kan fundera en del omkring är Varför jag har fått detta intresse och varför det har blivit så stort. Jag har ingen i min närhet som någonsin varit snickare, eller ens hållt på med sånt. Men visst, det är ju också en typ av hantverk, att jobba med trä. Hantverk överhuvudtaget intresserar mig mycket.

Nu har mycket av växtligheten vaknat till liv igen efter vinterns vila. Så har även mina pelargoner gjort nu. Det är trevligt att se de första knopparna bildas och slå ut på våren. Denna pelargon känns lite extra speciell för mig. Det är en vit pelargon som det har tagits sticklingar på i flera generationer tillbaka i min släkt. Min mormor hade med sig av dessa sticklingar från sin barndomsby Tämshult som jag skriver om här på sidan. Detta är en gammal sort av pelargon och den har funnits med mig här i huset i hela mitt liv. Jag har jämfört denna pelargon med de vita pelargonerna som finns i affärerna idag. Det syns att det är en annan sorts pelargon. De som finns i affärerna idag har ett väldigt "kompakt" växtsätt med fylligare blommor. Denna pelargon har en enklare blomma och växtsättet är mycket "glesare" på något sätt. Jag tycker att den är väldigt söt! I somras fick jag tag i en annan röd väldigt gammal pelargon genom pelargonsällskapet. Det var en man som hade tagit en stickling hos en gammal kvinna som också hade haft den i sin släkt långt tillbaka i tiden. Idag var kvinnan död och han hade döpt pelargonen efter namnet på torpet där hon bodde. Det finns två saker som jag tror aldrig på något sätt blir omoderna eller försvinner och som vi ser som väldigt svenskt och somrigt. Det är Trasmattan och Pelargonerna. Jag älskar dem båda och har flera både pelargoner och vävda trasmattor som jag har gjort. Dessa två saker "speglar" nog Mig väldigt mycket.

Senaste kommentarer

30.10 | 06:17

Tack för den historian 😊 Länsman hade ett rum i huset som var en cell. Med galler för fönstret och handbojor som satt fast i väggen.

19.10 | 13:40

Min farmors far ,torpare i Björkshult, slängde e. Gång fjärdingsmannen i backen på Fagerhults marknad. Han fick sedan gå till Tämshult och be om nåd.

22.01 | 15:45

Om du följer järnvägsgatan bort tills den svänger vänster över i Bergsliden så ligger gamla stationshuset en bit in på höger sida.

19.01 | 15:08

Men vilket hus är det idag ? Järnvägsgatan 12 eller 14 eller des huset på andra sidan gatan lindvägen 1 ? Spännande....