När jag var i stan sist satt jag i närheten av några goda vänner som var ute. Det var två äldre kvinnor och en äldre man. Jag förstod på samtalet att mannen hade blivit
änkeman för något år sedan.
Den ena kvinnan frågade mannen om han fortfarande hade sitt intresse med motorcyklar kvar och hade Alla sina motorcyklar i sin ägo ännu.
Javisst sa han, det har jag! Jag är där ute väldigt mycket och grejar med dem nu sedan min fru gick bort. Då ställde kvinnan frågan till honom; Måste du Verkligen ha Så
Många motorcyklar? Kan du inte ha bara en eller två - du kan ju bara köra med En i taget i alla fall?
DÅ tittade mannen upp på henne och sa med ganska bestämd röst,
- "Menar du att jag ska sälja min själ"?
Det är ju olika modeller och storlekar och en del har jag och tar reservdelar ifrån när
jag lagar andra. Jag har ju haft några av dem ända sedan min ungdom!
"Att sälja sin själ" , tyckte jag var ett intressant uttryck! Jag tänkte vidare på det under
dagen och mindes tillbaka på en egen händelse Där jag nog kunde ha sagt samma sak.
När jag fick min whiplashskada och hade mycket värk, tänkte jag att jag kommer aldrig mer
att kunna väva igen. Jag gick min första vävkurs när jag var 14 år gammal och har samlat på mig en del vävstolar, garner och vävredskap. Jag har tyckt att det har varit väldigt roligt att väva. Men insåg
att det var onödigt att allt detta stod här nu när jag inte skulle kunna nyttja det mer. Så jag plockade ut sakerna på golvet och började skriva upp vad jag hade i min ägo för att skriva in det i försäljningsannonsen
senare. Vid två tillfälle gjorde jag detta och båda gångerna slutade på samma sätt, att jag satt på golvet mitt ibland alla mina vävsaker och insåg att jag inte klarade av att ta ut skilsmässa ifrån
dem.
Då kunde jag ha uttryckt samma sak; "Ska jag verligen tvingas sälja min själ"....................!