Mina tankar, funderingar och vardag..........

En liten adventsgran prydde mitt bord för första gången hemma hos mig i år. Jag brukar inte ta in någon gran förrän till julafton annars. Jag gjorde såna här snöstjärnor och hängde i den. En amaryllis med sex klockor har prytt ett annat bord. Visste inte ens att de kunde bära så många klockor, men det var väldigt roligt att få uppleva det. En ovanligt varm jul i år 2015, där julstämningen gömmer sig långt bortom horisonten. Fick julkort från släkting i Amerika och de berättar att även de har en ovanligt varm jul i år. Filmen Tomten av Viktor Rydberg i svart-vitt på tv:n på julafton är en mina största favoriter...............
Har ni någon gång fått tag i ett foto och helt och hållet "fastnat" i det? Det gör jag ofta! Med gamla kort kan jag "tappa tiden" många gånger när jag börjar titta på dem. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är - känslan bara infinner sig! SÅ var det för mig när jag fann detta kortet. Jag känner inte kvinnan på fotot, men det spelar ingen roll. Jag kände att det fanns någon harmoni i kortet på något sätt. Eftersom att jag själv kan spinna så vet jag att det uppstår ett "rofyllt" ljud från spinnrocken på något sätt när man sitter och spinner. Spinnrocken ser ganska stor och fin ut tycker jag. Hon har den öppna spisen bakom sig. Har hon medvetet satt sig där för att värma ryggen framför den öppna elden, eller var det bra ljus från fönstret där? Vad är det för tid på dagen kortet är tagit? Man kan se som solstrålar nästan som kommer in från fönstret. Jag har engagerat mig mycket i Vad det är för blommor som står på bordet och har nog kommit fram till att det nog är pelargoner och begonier, båda är väl två gamla blomsorter. Duken som ligger underst på bordet ser hemvävd ut - har hon vävt den själv? Antagligen! Uppe på spisnischen så står kaffekvarnen, vilket praktiskt ställe att ställa den på om man inte har så mycket plats, vilket de inte hade många gånger förr. Och i ändan av gardinstången hänger grytlapparna, de är antagligen virkade eller stickade av henne själv. Vad spinner hon, ull eller lin? Vem är det som tar fotografiet av henne? Hon ser ganska förnöjsam ut tycker jag. Från gardinstången bort emot spisen så går det ju en lina ser jag, antagligen hängde hon saker där som var lite blöta eller fuktiga för att torka det. Det blir ju varmt där vid spisen och värmen stiger ju uppåt också. När hon hade lite besök, brukade de då sitta vid det lilla bordet, vid fönstret och dricka kaffe? Det står något på golvet, bakom henne , är det någon korg? Antagligen innehåller korgen det som hon spinner av, kanske kardflor (kardad ull). Så här studerar jag många gånger gamla kort, med ett förstoringsglas. Jag försöker nästan att "krypa in" i bilden, för att känna av "tidsandan" ännu mer. Det är SÅ intressant att titta på vad för möbler de hade då - Vad för kläder de bar - Vad det är för blommor som finns med på bilden. Hur det var möblerat förr, vilket skiljer sig mycket ifrån hur vi möblerar nu för tiden. För oss idag, så har ju tv:n en central roll, det hade den inte då. Vad jag kan tänka mig, så var det väldigt viktigt och centralt var värmekällan i huset var placerad. Och kanske ett bord vid fönstret, då dagsljuset var viktigt för dem och de tog vara på dagsljuset såmycket som möjligt, eftersom de inte hade den elektricitet som vi har idag. Fantasin vandrar iväg och jag funderar och analyserar väldigt mycket. Tänk om man bara för en halv timme kunde få stiga in i kortet och få förflytta sig till den tiden. Många gånger tror jag att jag är född i "fel tid". Jag dras mer och mer till det äldre och den tiden.................
Min sambo Emil.
I söndags var det gudstjänst i Grönskåra kapell och det var kommunister Ola Emilsson som ledde den. Det var mycket folk där, så det var inte många stolar som var tomma. Det brukar vara en gudstjänst där några veckor innan jul. Det är alltid en kaffestund efter gudstjänsten med hembakat bröd, men nu till jul är det även ett lotteri efter kaffet, vilket brukar vara mycket trevligt. Pengarna skänks sedan till något välgörande ändamål. Jag tycker mycket om vårt lilla kapell här i Grönskåra. Det är litet och "gemytligt" på något sätt, man kommer mycket mer nära varandra än i en stor kyrka. Innan lotteriet började var jag ute på toaletten och där inne så blundade jag och lyssnade till vad jag hörde utifrån salen. Det kom till mig barndomsminnen sedan vi hade kyrkliga syföreningsauktioner till jul här i Grönskåra. Det var skrammel av porslin, kaffeskedar som slog mot koppen, sorl av folk som pratar i munnen på varandra, skratt, stök från köket..............Så var det även då i pausen när det alltid serverades kaffe med ostkaka, grädde och sylt och glad stämning. Precis samma sak hörde jag nu från toaletten i kapellet. Jag förflyttade mig tillbaka i tiden då jag brukade gå med min mormor på de auktionerna. Det var alltid en höjdpunkt som man såg fram emot, och jag saknar dem mycket! Tänk vad våra sinnen kan "öppna upp" vårt minne genom exempelvis lukt och ljud..................Jag är glad att jag fick vara delaktig i denna söndags gudstjänstfirande...............

Där i trängseln med en massa köer och stress blir jag både hungrig och trött.

Jag söker mig till kafet som ligger i slutet av gatan för att få vila en stund från julens hektiska tid. Med min kopp kaffe och en smörgås i min hand försöker jag att finna en ledig stol att sitta ner på inne på fiket. Nere i hörnet sitter en ensam kvinna vid ett bord, jag går fram och frågar om jag får slå mig ner bredvid henne. Hon tittar sakta upp med tårfyllda ögon och säger tyst;

- Javisst, det går bra.

Jag sätter mig ner med min ostsmörgås och mitt kaffe och slår mig till ro. En stund av "andrum" infinner sig i mitt inre. Efter en ganska lång stund så formar mina läppar orden;

- En börda kan lätta om man delar den med någon.

En stunds tystnad verkar längre än den egentligen var.............Men så småningom tittar kvinnan upp med en ganska tom blick där tårarna har lämnat ögonvrån. Hon börjar sakta berätta om den tomma stolen i sitt hem. Om den lilla stugan där hon och hennes mor har levat tillsammans hela hennes liv. Men som hon nu bor ensam i, efter att modern har somnat in för gott. Om tomheten, saknaden och sorgen..............

Jag tittar upp och ser att ett par timmar har redan förflutit, men det spelar ingen roll! Den nya skjortan och gardinerna till rummet känns inte längre viktigt för mig.

När kvinnan har gått och lämnat mig ensam vid bordet, ligger den vita servetten kvar med hennes adress på.

Väl hemma går jag in till mitt linneskåp och tar fram en vacker duk som min mor har broderat. Jag stryker handen över den och trycker den emot mitt bröst.

En vecka senare stannar jag vid skogsbrynet utanför den lilla stugan, med den tomma stolen i. Med trevande steg och mitt enkla inslagna paket knackar jag på den gamla fina dörren. När den öppnas så ser jag ett ansikte med ett par trötta ögon, men som ganska snart spricker upp i ett leende, och en strimma sol faller över oss. Jag överlämnar paketet till henne, med min mors broderade duk.

 

"Duken blev vårt signum"

 

Det behövs ingen storstädning och dyra fint inslagna presenter, vi har något Annat att ge varandra. Värdefulla stunder, där ögonkontakt, leende och livsöden från olika generationer utbyts i förtroende. I all sin "äkthet", bortom mobiler och datorer. Men på bordet ligger alltid min mors broderade duk när vi träffas, ett par tända ljus, varsin kopp kaffe och en smörgås finns där också.

Jag fick previlegiet att fylla den tomma stolen i den lilla stugan intill skogens rand. Våra avsked lämnar alltid löften om nya möten med samtal av tillit och trevlig samvaro.  Även stunder av tystnad känns bekväma i en nära väns sällskap......................

 

Senaste kommentarer

30.10 | 06:17

Tack för den historian 😊 Länsman hade ett rum i huset som var en cell. Med galler för fönstret och handbojor som satt fast i väggen.

19.10 | 13:40

Min farmors far ,torpare i Björkshult, slängde e. Gång fjärdingsmannen i backen på Fagerhults marknad. Han fick sedan gå till Tämshult och be om nåd.

22.01 | 15:45

Om du följer järnvägsgatan bort tills den svänger vänster över i Bergsliden så ligger gamla stationshuset en bit in på höger sida.

19.01 | 15:08

Men vilket hus är det idag ? Järnvägsgatan 12 eller 14 eller des huset på andra sidan gatan lindvägen 1 ? Spännande....