Mina tankar, funderingar och vardag..........

Igår på Kristi himmelfärsdag var jag på byvandring i Stenbrohult, nästgårds till Grönskåra. Grönskåra ligger i Kalmar län, strax utanför byn mot Älghult går länsgränsen mot Kronobergs län och där ligger Stenbrohult. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mest sol och ganska mycket folk. Vi samlades uppe på Bosse Erikssons ladugårdsplan. I byn är det nu två familjer bofasta, familjen Eriksson och familjen Hållstedt. De som ni ser på bilden är Bo Erikssson, Liljengrens, Ekholms och Hållstedts. Det var de som som delgav oss intressant fakta om byn tillbaka i tiden. Liljengren och Ekholm har kvar sina hus i byn och är där en hel del sommartid. Liljengrens hus (Hubert och Erna Liljengren) är det äldsta huset i byn idag. De berättade om en del som jag aldrig hade hört talas om innan. De visade var en liten fabrik hade legat i Stenbrohult. Det ska från början ha varit mer bara som ett skjul, men som senare byggdes ut lite i olika omgångar. De gjorde stringhyllor där och jag har även hört att de gjorde glasspinnar där också. Min mormor Ingrid jobbade där ett tag och jag minns att hon berättade att hon trivdes mycket bra med det jobbet. Samtidigt så jobbade Nissse Isaksson från Grönskåra och "Sigge i Strömsrum"(som vi kallade honom). Nisse trodde att det var ett tiotal personer som jobbade där samtidigt med honom. Fabriken brann senare ner, och han trodde att det var i mitten eller slutet av 1950-talet.De talade om Ryttmästartorpet, som var ett torp som låg ganska nära Tämmen, men som senare flyttades till länsgränsen och när jag var liten var det scoutstuga där. De gav oss information om att ett tyskt flygplan hade landat inte långt ifrån Stenbrohult strax efter krigsslutet, och de visade även bild på det. De delgav oss även en "skröna" som hade berättats i byn i många år. Om en man som hade bott i Stenbrohult och som tyckte själv att han var Stor och hade mycket makt och inflytande, de kallade honom för "stimlingen". Han ska ha befallt prästen i Älghults kyrka att alltid vänta med att börja sin gudstjänst tills han hade kommit till kyrkan. Men en gång gick prästen emot det. Jag tror att det var en juldagsmorgon, då väntade prästen länge på att han skulle komma, men till slut tyckte han att han hade dragit ut på det tillräckligt länge och började ändå att predika sin gudstjänst utan hans närvaro. Men efter en stund steg mannen från Stenbrohult in i kyrkan, och blev rasande när han insåg att prästen hade börjat gudstjänsten utan honom. Så han ska ha gått efter sin bössa och skjutit prästen. Han ska sedan efter detta ha gömt sig i en grotta inte långt ifrån Tämmen, för att inte bli hittad efter att ha dödat prästen. Det sägs att hans hustru ska ha burit mat och vatten till honom i grottan. Liljengrens berättade att när hon var liten hade hon krupit in i grottan och sett att det hade varit en eldstad i mitten av grottan och att det låg en brun väska där, vilket hon tyckte var mycket intressant. Vi åkte sedan till berget och tittade där grottan låg. Naturen har ändrat sig under alla år och grävlingar har härjat där, så att öppningen till grottan var inte stor idag, så nu skulle det inte gå att krypa in där. De kallar grottan för "Stimlingegrottan". I älghultskrönikan som ges ut varje år har det skrivits en del ifrån Stenbrohult berättade folk för mig.

Detta är mitt föräldrahem, men jag vet ej vilket år det är. Men inte långt efter att huset var byggt öppnade min mormor kafe här inne i huset. Jag sitter och skriver nu där hon hade glasdisken med kakor och wienerbröd som hon hade bakat och sålde. Hennes man körde taxi här i byn. Han övertog taxin efter Ester Karlsson som också hade taxirörelse här i byn. Här på bilden kan man se kafe-skylten på husväggen och dörren där man gick in i kafet. Nedanför trappan står bilen som hennes man hade när han körde taxi. Senare så la min mormor ner kafet och öppnade bensinmack och kiosk uppe vid väggen. Den fanns under hela min uppväxt.

Denna veckan har jag känt stor tacksamhet och glädje över min hemsida som har lett till ett mycket trevligt möte och intressant historia som jag har fått ta del av.....................Under min uppväxt hörde jag talas om ett litet torpställe som gick under Tämshult som hette Fällan. Det var min mormor som talade om det flera gånger, men inte förrän nu i vuxen ålder, för några år sedan besökte jag torpet för första gången och blev väldigt fascinerad av det på något sätt. Så väldigt litet, och fint på något sätt och jag förstod att det var väldigt gammalt. Jag har sedan skrivit lite om det här på min hemsida och satt in ett kort på det. Det såg en kvinna, vars mor hade bott på Fällan när hon växte upp. Hon tog kontakt med mig genom min hemsida och berättade att hon skulle hit ner till Småland till Valborg. Vi bestämde att träffas och det har blivit tre hela dagar som vi har spenderat tillsammans. De dagarna har varit mycket trevliga, intressanta och givande. Vi har åkt runt och titta på gamla hus och olika byar, titta på gamla kort, scannat kort och det allra mest intressanta. Vi fick låna nyckeln av ägarna till Fällan och kunde åka dit och gå in och titta i den lilla stugan där hennes mor hade bott i, och här på bilden står vi utanför den. Det var mycket intressant! Hon har delgivit mig mycket information om stugan och dess ägare. Hon har även gamla möbler och saker som har funnits i stugan förr, hon har visat mig tidningsartikel om stugan och de som bodde där, bouppteckning från Fällan, köpebrev och många gamla kort därifrån när hennes mor bodde där. Då blomstrade stugan, med fin humle som omgärdade den lilla fina verandan, gardiner och blommor i fönstren, kaffestunder utanför stugan, fint upptravad ved intill väggen, grinden intill den lilla stugan, en fin hästskjuts med släktingar som satt i, på grusvägen som gick förbi den lilla stugan förr i tiden. Jag har fått vara med och ta del av en "tidsresa" tillbaka i tiden ända tillbaka till början av 1700-talet. Hur hennes släktingar har verkat och levat här i denna lilla stugan. I ett av köpebreven hade min mormors far Wiljam Johansson bevittnat det och skrivit sitt namn, det var också roligt att se hur våra förfäder hade haft samröre med varandra. Jag känner mig mycket priviligerad som har fått ta del av detta, mycket intressant!................................. Det som känns så sorgligt mitt i allt är att stugan nu håller på att förfalla mer och mer och kommer bara att bli "ett" med naturen så småningom, när ingen renoverar och underhåller den. När det nu finns Så mycket historia bevarat och saker som har till hört stugan kvar. Detta är en viktig del av vår historia, en del av Vår bygds historia, varje hus bär på sin egen "historiaberättelse", och genom att få fakta om personer som har levat där får huset också ett annat liv och en själ. Ett sånt här förfall av en stuga gör ont i "hjärteroten" att se, tycker jag!

Jag lyssnade på radion ganska mycket igår, och om jag uppfattade det rätt så Idag var det "Vinylskivans dag". Att den skulle uppmärksammas och lanseras idag. Vad jag förstår så börjar den bli populär igen och många samlar på såna skivor. Det var något speciellt att få köpa den där skivan och komma hem med, ta upp den, lukta på den och spela den första gången. Det blev ett helt annat ljud när man lyssnade på dem skivorna, sedan satt man många gånger och lyssnade och tittade på skivfodralet samtidigt och läste på baksidan. Det är Aldrig samma känsla med en cd-skiva tycker jag. Elvis - skivorna var min mormors. Elvis var hennes stora idol, hon hade många både skivor och böcker av honom. Jag minns att hon förvarade sina skivor i ett fack i ett skrivbord först, sedan fick hon en annan skivspelare och under kunde man ställa skivorna. Då växte också samlingen av Elvis-skivor minns jag. När jag var liten vet jag att jag hade sagor som man kunde lyssna på, på en vinylskiva. Jag minns att jag hade Teskedsgumman, Aristocats och Pippi. Det var väldig kul tyckte jag..................