Mina tankar, funderingar och vardag..........

........efter att kunna få ta ut min moped och börja köra med den igen!!

Ända sedan jag var liten så pratade jag mycket med min mormor och bad henne berätta om saker som hade hänt tillbaka i tiden, för jag tyckte det var intressant att lyssna till.

Ett minne som hon berättade för mig och som jag tänker på när jag går här i mitt kök ibland är lite roligt att bära med sig. Att den stora artisten Lillbabs har ätit wienerbröd här i mitt kök.

När huset var nybyggt här fanns det ett kafe här inne i huset som min mormor drev. Senare var det även taxi och stora delar av min uppväxt var det kiosk och bensinstation. (Gulf) Det var kiosken och bensinstationen som hon drev under den längsta tiden. Kafet har jag inget minne av, så det var intressant att lyssna till. Hon bakade wienerbröd som jag förstod var väldigt omtyckta, har jag hört av andra människor. Hon berättade att hon steg upp väldigt tidigt på morgonen och började baka wienerbröd för att ha och sälja i kafet. En sommarmorgon när hon var uppe i gryningen och bakade här i köket sfick hon se att det kom en bil och stannade till uppe på planen framför huset. Hon såg att det klev ur några personer och gick ner emot huset. När de gick mot ingången av huset såg hon att det var Lillbabs och några till. De knackade på och sa att de såg att det var folk uppe i huset och frågade om de kunde få komma in och få en kopp kaffe. Hon sa att det gick bra och släppte in dem. Hon gick ut i köket för att hon hade en plåt med wienerbröd som var färdiga som hon skulle ta ut ur ugnen. När hon precis hade gjort det och ställt den på bänken och vände sig om såg hon att Lillbabs kom ut i köket, och hon sa till min mormor; Åh vad det luktar gott, jag är så hungrig, får jag ta ett wienerbröd? Javisst, svarade Ingrid och Lillbabs tog ett varmt nygräddat wienerbröd från plåten och min mormor kokte kaffe till dem. Vad min mormor förstod hade de kommit från en folkpark som Lillbabs hade uppträtt i och hade kört därifrån och ännu inte lagt sig för "natten".

Jag har inget kort från kafet och det är lite synd tycker jag. Men jag vet var glasdisken med kakorna stod och att det fanns en jukebox i kafet också. Man la i en krona och sedan fick man välja en låt att spela.

Jag håller på att renovera i det rummet nu där kafet var och har fått fram gamla tapeterbitar som har varit i rummet tillbaka i tiden. Är nyfiken på vilken tapet som var där, men tycker att den mörkblå-grå ser ut att vara den som ligger underst. Kanske det var den tapeten? Hoppas att någon kan berätta det för mig en dag!

 

Igår så varpade jag en ny väv. Det är när man mäter upp nya trådar för att sätta upp i vävstolen igen. Man använder sig av en stor trä-ställning som heter varpa när man gör det. Det är den som ni ser att trådarna sitter på här. Min varpa står på golvet med en "fot", men förr i tiden ställdes den på golvet och sen fästes den i taket. Vävning har följt mig genom hela livet, jag gick på en vävkurs när jag var 14 år här i Grönskåra. Då var man tvungen att vara 15 år för att få gå på kurs, men jag fick tillåtelse att gå i alla fall om jag hade en vuxen som gick med mig dit, och "lotten" föll på min mormor. I en källarlokal i pensionärshemmet här i Grönskåra höll de en vävkurs. Det var väldigt roligt och spännande tyckte jag. Vävning är en "länk" till gamla tider för mig. Jag har vissa saker som jag skulle ha svårt att vara utan i mitt hem. Det är pelargoner, fotogenlampor, hemvävda mattor, vävstol och spinnrock. Kanske det säger en del om Vem jag är som person också. "Arvet" från våra förfäders liv, och det ganska enkla! En hemvävd matta förr i tiden var i regel en liten bit "historia". Man kunde i mattan ofta se delar från vardagen, som ännu en gång kunde återanvändas. Man tog till vara allt som gick, sånt som hade blivit utslitet. Det kunde vara faderns utslitna arbetskjorta, hans uppnötta byxor. Ett par gardiner som hade gått sönder. Nattsarken som hade tjänat ut sin tid i det syftet. Då gick man inte och köpte nya tyger för att väva sig en matta, utan återanvände. Man började att väva och lägga mattor på golvet för att hindra golvdraget i stugorna. Då la man dem tätt, tätt efter varandra förr i tiden. Det var mycket dova färger också. En botten med olika randningar i. Jag försöker att ha det med i tankar också när jag väver mattor. Utnötta lakan tar jag alltid till vävning. Gardiner som jag vet att jag inte kommer att använda igen, eller tyger som har blivit liggandes för jag har inget plan för dem. Ska du idag ha en ny matta åker du kanske till Ikea och köper den och har möjligheten att välja mellan många olika. Nästa år, Då kanske du byter soffa och då passar inte mattan längre där. Du slänger den och åker och köper en annan matta. Jag har varit med hela vägen från frö till färdig produkt du placerar i ditt hem och är väldigt tacksam och glad för den kunskapen. Det ger mig en värdefull "tankeställare", hur lättvinligt vi hanterar saker idag. Det är när jag själv sått lin, bearbetat det, spunnit det, satt upp en väv, vävt duken, fållat den för att äntligen lägga den på bordet. Inte bara gått in i affären och köpt den. Jag har sparat och klippt trasor, satt upp väven, vävt mattan, knutit fransen och sedan lagt den på mitt golv. DÅ slänger man den heller inte lika lätt, med allt jobb som ligger bakom den. Jag har även spunnit garn och sedan stickat sockor av det. Då slänger jag inte dem så fort det blir ett litet hål på dem, för jag vet jobbet som ligger bakom. Utan jag har lappat dem flera gånger....................
Jag fick nya tapeter till ett rum här i huset i julklapp, så jag har börjat renovera i rummet mot altanen. I det rummet har det varit kaffe tillbaka i tiden. När vi började att riva och slipa kom det fram en del olika tapetrester som har varit tapetserade i detta rummet tillbaka i tiden. Jag minns själv bara den gröna tapeten. Jag är nyfiken på vilken tapet som kunde ha suttit där när det var kafé i huset? Såna här tapetrester som man kan få fram i hus när man renoverar och river är mycket värdefulla tycker jag. De är ett "tidsdokument" och de ska man dokumentera eller om man kan få bort några bitar för att spara. Det är en "bit historia" av just detta huset. I en gaderob här i huset finns det en annan tapet, som är ganska kul tycker jag, det är tapeten ni kan se på bilden nedanför. Stora palmer vid ett hav. Den minns jag inte heller, och undrar också Var i huset den har suttit. Varje hus bär på en historia, det är det som ger en "själ" åt huset tycker jag. På vår affär här i byn träffade jag en kvinna för att halvår sedan som pratade om kaffet här i huset. Att det fanns en jukebox där och man fick lägga i en krona och sedan välja en bit att spela. Sånt är himla trevligt och intressant att få höra när människor berättar för mig! Jag tycker det är väldigt intressant när man tittar på gamla kort att inte bara titta på människorna, utan på hela miljön som de befinner sig i på kortet. Tapeten i rummet, möblerna, lamporna, blommorna som kanske finns i rummet, prydnads-saker. VAD som var de omgav sig med i sina liv när kortet togs, något som ständigt förändras genom tiderna.

Senaste kommentarer

30.10 | 06:17

Tack för den historian 😊 Länsman hade ett rum i huset som var en cell. Med galler för fönstret och handbojor som satt fast i väggen.

19.10 | 13:40

Min farmors far ,torpare i Björkshult, slängde e. Gång fjärdingsmannen i backen på Fagerhults marknad. Han fick sedan gå till Tämshult och be om nåd.

22.01 | 15:45

Om du följer järnvägsgatan bort tills den svänger vänster över i Bergsliden så ligger gamla stationshuset en bit in på höger sida.

19.01 | 15:08

Men vilket hus är det idag ? Järnvägsgatan 12 eller 14 eller des huset på andra sidan gatan lindvägen 1 ? Spännande....